fara

„fara“: Substantiv, Hauptwort

[˅fɑːra]Substantiv, Hauptwort s <-n; -or>

(Pour plus d'informations, cliquez sur/touchez la traduction)

exemples

å, förlåt! - ingen fara

oh, Verzeihung! - nichts passiert

å, förlåt! - ingen fara
med fara för livet

unter Lebensgefahr

med fara för livet
utom all fara

außer Gefahr

utom all fara
det är ingen fara med den saken

das hat/damit hat es nichts auf sich

det är ingen fara med den saken
blåsa faran över

entwarnen

blåsa faran över

masquer les exemplesmontrer plus d’exemples

intransitives Verb, intransitives Zeitwort v/i <4>

(Pour plus d'informations, cliquez sur/touchez la traduction)

exemples

Partikelverb v/p <4>

(Pour plus d'informations, cliquez sur/touchez la traduction)

exemples

fara bakåt

rückwärtsfahren

fara bakåt
fara bakåt Nautik, SchifffahrtSCHIFF

achteraus fahren

fara bakåt Nautik, SchifffahrtSCHIFF
fara bort

fortfahren, wegfahren, verreisen

fara bort
fara efter

nachfahren (Dativ, 3. Falldat)

fara efter
fara fram

daherfahren

hausen figurativ, in übertragenem Sinnfig

fara fram
fara förbi någon

an jemandem vorbeifahren, vorüberfahren

fara förbi någon
fara före någon

jemandem voranfahren

fara före någon
fara 'illa

leiden, Schaden nehmen

fara 'illa
det for i mig

der Gedanke fuhr mir durch den Kopf

det for i mig
vad är det som har farit i dig?

was ist dir in den Kopf gefahren?

vad är det som har farit i dig?
fara ifrån

wegfahren von, verlassen

fara ifrån
fara in

hineinfahren, hereinfahren

fara in
fara med

mitfahren

fara med
fara på någon

über jemanden herfallen, auf jemanden losfahren

fara på någon
fara upp

hochfahren, in die Höhe fahren

aufschrecken

fara upp
det for ur mig

es entfuhr mir

det for ur mig
fara ut mot någon figurativ, in übertragenem Sinnfig

jemanden anfahren

fara ut mot någon figurativ, in übertragenem Sinnfig
fara 'ut och åka

ausfahren, spazieren fahren

fara 'ut och åka
fara över

hinüberfahren

fara över

masquer les exemplesmontrer plus d’exemples